Jag tycker det är lätt att bli och vara arg eller rent av skitförbannad, men när de känslorna blandas med andra människors känslor som kanske inte ligger på samma höga osande nivå – då blir det svårt. Då drabbas jag av dåligt samvete och känner mig inte ok. Jag kommer så väl ihåg när jag och min bästis Lena var unga, kanske omkring 10-12 år och blev osams. Jag gapade och skrek som en galning och Lena hon vände näsan mot taket och var sur. Okey, det fortsatte bubbla inuti mig och jag skrek och vem fick skit? Jo, jag för att jag lät, men inte Lena som var minst lika arg fast hon hade en annan taktik. Så är det ju, vi visar ilska på olika sätt. Men just att vara arg så att det låter tror jag skrämmer många människor, och ja, jag vet att det finns människor som lider av konflikträdsla. Men ska man då ta mer hänsyn till de som lider av konflikträdsla istället för att låta de som inte lider av detta få ut sina känslor??

Sen kan man ju ha olika åsikter om vad som är värt att bli arg över, eller kan man det? Vem bedömer när det är dags att bli arg, det är ju bara du själv som vet vad du går igång på eller hur? Men tänk om man blir osams för alltid kanske någon tänker. Det tror inte jag är någon stor risk, är man vänner eller partners eller
föräldrar/barn så finns kärnan av kärlek där och just den kärnan gör att man faktiskt kan visa arg-känslor och bli osams. Det gör att man prövar varandra igen
och igen och igen. Och att aldrig bli sams – nej det finns inte i min värld, inte heller att aldrig bli osams. Tänk att gå omkring och alltid vara sams, alltid le mot varandra och aldrig höja rösten. Nu kanske jag sticker ut hakan (I like it), men de relationerna tror inte jag på. Jag tror nämligen inte att man hela tiden kan ha samma humör, samma behov kopplat till känsla så att man speglar varandra och på det sättet aldrig råkar i obalans. Det är ju som att vara kopierad med sin egen spegelbild och hur skulle det gå till och se ut (och vad spännande sen, pyttsan)...

Nej fram för mer: - Så här tycker jag, men sluta inte lyssna på varandra för det. Ha respekt, diskutera men säg och stå för det som du tycker, oavsett om det låter eller inte. Du har rätt att visa de känslor som du bär på. Men glöm inte att du också har en skyldighet att låta andra människor nära dig också få göra det.